UPSC

En till WordPress-webbplats

Kolonilott?

Ytterligare en spännande sak med min flytt är att det finns ett antal kolonilotter inom rimligt avstånd, något som det inte gjorde där jag bodde förut. Det tänkte jag inte ens på inför flytten, och upptäckte det mest av en slump, vilket kanske verkar konstigt. Någon som är så pass inne på växter och sådant som jag borde ju ha koll på kolonilotter. Men bättre sent än aldrig, och nu har jag ställt mig i kö för att få en. Förhoppningsvis är det inte alltför lång väntetid; har ju hört historier om hur det kan ta tio år eller mer att få en kolonilott i Stockholm, och det är tveksamt om jag kommer att bo kvar i den nya lägenheten så länge. Mitt mål på sikt är ju att skaffa ett hus lite mer ute på landsbygden, i alla fall tills jag pensionerar mig men gärna tidigare än så om möjligt. Det har mest varit praktiska skäl som hindrat än så länge.

Det finns faktiskt flera koloniområden att välja mellan, men tyvärr bara ett med tillhörande kolonistugor, något som jag nog tycker är ett krav. Jag kommer ju att syssla med en del avancerad odling och då känns det som om jag kommer att behöva en kolonistuga. Dessutom tycker jag att det är något som hör till, som en sommarstuga i miniatyr ungefär. Att jag kom på att det fanns kolonilotter i närområdet var mest en slump, men en mycket lycklig sådan, som gör att flytten känns än mer spännande.


Flytten – för- och nackdelar

Ny lägenhet - ny inredning

Ny lägenhet – ny inredning

Att flytta är något som ar både bra och dåliga sidor. Det bra är att man får tillfälle att göra sig av med en massa meningslös bråte som samlat sig under årens lopp. Det blir som ett reningsbad, och man får en chans att börja om, så att säga. Sedan är det naturligtvis också spännande att komma till en ny lägenhet – nyhetens behag helt enkelt. Det är detta som är det mest positiva med att flytta. Men det finns en del negativt också, saker som gör att i alla fall jag drog mig i det längsta för att flytta., fastän jag egentligen borde gjort det för mer än ett år sedan, när jag fick mitt nya jobb. Jag bodde lite väl långt från arbetsplatsen, och även om lokaltrafiken fungerar okej så kändes det lite begränsande.

Men sedan är det själva flytten… Eftersändning av post som inte alltid fungerar perfekt, flytta abonnemang och så vidare. Det kan bli en riktig röra. Värst av allt är dock möblerna, och speciellt den här gången eftersom jag flyttade till en mindre lägenhet, så allt skulle inte få plats, och den gamla soffan är helt enkelt för stor. Så jag bestämde mig för att göra något drastiskt, och sälja en stor del av de gamla möblerna, för att sedan köpa helt nya saker (eller snygga second hand-möbler om jag kan hitta några sådana). Det kommer givetvis att kosta på en del, och ta lite tid, men känns ändå som ett spännande projekt. Som om flytten kan bli en riktig nystart.


Kan växter tänka?

En väldigt fascinerande fråga är om växter kan tänka eller inte. De flesta skulle nog säga att nej, självklart kan inte växter tänka. Och det är nog, i grund och botten, ett korrekt antagande. Men det finns växter som uppvisar så pass komplicerade responser på olika stimuli att det i alla fall verkar som de kan tänka. Att det dessutom inte är helt klarlagt vad som menas med tänkande gör att det är svårt att svara kategoriskt ”nej” på den frågan. Växter kanske inte tänker som djur, men ibland är det svårt att märka någon skillnad.

Olika köttätande växter är kanske det första man kommer att tänka på, men även exempelvis Venus flugfälla är ganska simpel jämfört med andra exempel. Allt den gör är att ”slå ihop” om en insekt landar mellan bladen, vilket inte direkt kräver så mycket tänkande. Men många växter samarbetar på en mängd olika sätt som kan verka som ren magi om man inte förstår vad det är som händer. Det finns växter som, om de omgivande växterna är av en annan art växer extra mycket – de försöker helt enkelt konkurrera ut allt motstånd. Men om de å andra sidan är av samma art så samarbetar de, genom att inte växa mer än nödvändigt; ett exempel är amerikanska Impatiens Pallida.

Sådana former av samarbete är mycket vanligt i växtvärlden, och det är inte konstigt om en lekman som läser om allt förunderligt växter kan göra börjar tro att det finns växter som kan tänka. Men svaret är att det helt enkelt rör sig om komplicerade responser på stimuli.


Hur mycket finns kvar att upptäcka?

Även om växter r mitt huvudintresse, så är jag givetvis även intresserad av djur också, och biologi i allmänhet. Det finns så otroligt mycket spännande och intressant att upptäcka där ute. Ibland kan det verka som om vi i stort sett upptäckt det viktigaste. Visst, Homo floresiensis som vi ”upptäckte” för några år sedan var spännande: en utdöd människoart som verkade vara hobbitar på riktigt. Men det var, i princip, ingenting som skakade om vår grundförståelse för människans tillkomst eller djurvärlden i stort.

Men ibland upptäcker vi något som helt enkelt inte passar in, även om det kan ta tid att förstå det. 1986 fångades ett mycket litet och konstigt djur utanför Australiens kust (mycket litet, ett par millimeter bara), som såg ut lite grand som en kantarell. Djuret i fråga var otroligt svårt att kategorisera och nu 2014 verkar det som om det inte tillhör det ”vanliga” djurriket, utan en sidogren. Denna sidogren är känd från 600 miljoner år gamla fossiler, men det har inte kunnat klargöras att det verkligen rör sig om en sidogren av liv. Nu verkar det som om det, faktiskt, rör sig om det.

Allt djurliv på jorden är besläktat, även om det kan vara svårt att förstå, men så är det. Förutom nu detta mystiska lilla djur. Helt unikt är inte sådana här upptäckter, men extremt ovanligt – några gånger per århundrade kanske. Dendrogramma Enigmatica och Dendrogramma Discoides är deras vetenskapliga namn (två olika arter upptäcktes), och vi vet ännu inte riktigt var de passar in. Sådan osäkerhet är det mest spännande man kan uppleva som vetenskapsman.


Köttätande växter som vandrar omkring

Någon gång under 1980-talets första år såg jag en TV-serie, Triffiderna anfaller tror jag den hette (Day of the Triffids på engelska). Den handlade om enorma köttätande växter som även har den fördelen att de kan röra på sig. Möjligen är det så att den TV-serien lade grunden till mitt intresse för växter. Frågan jag tänker försöka svara på nu är: hur realistisk är egentligen en Triffid, en två meter (eller mer) hög köttätande växt som kan vandra omkring?

Vad gäller köttätande växter så är dessa högst verkliga och det finns ett antal olika arter. En del av dessa är också ”aktiva” på samma sätt som Triffiderna i och med att de kan reagera på beröring. Aktiva köttätande växter är alltså fullt möjligt, även om Triffiderna ligger på den extrema änden av skalan. Vad gäller storlek så är Triffider betydligt större än de största kända köttätande växterna med sina över 2 meter. Men det finns köttätande växter idag som kan växa till över 40 centimeter och kan äta upp små däggdjur. Idén om en köttätande växt som är farlig för människor är inte så konstig som det kan verka.

Vad gäller den andra delen, växter som kan vandra omkring, så är det betydligt svårare. Det finns växter som på sätt och vis kan röra sig; olika havsväxter. Men där handlar det snarare om att svepas med av vågor och strömmar. På samma sätt finns det en del landväxter med begränsad rörlighet, som styrs av väder och vind. Växter som vandrar omkring som djur är inte vidare realistiskt.


Ser inte trädet för all skog

skogEtt av världens mest fascinerande träd är den amerikanska Aspen, och då speciellt den individ som kallas för Pando. Det beror lite på hur man räknar, men Pando är en av de största växterna över huvud taget, något som man först inte inser när man ser en bild av den. Pando är nämligen en hel skog på egen hand. Dessutom är det ett av världens äldsta trä över huvud taget och beräknas vara 80,000 år gammalt.

Pando är i grund och botten ett enormt rotsystem, med runt 40,000 skott ovan mark. Skott i det här fallet beskrivs då bäst som träd helt på egen hand, men rent tekniskt så är de alla ett och samma träd. För att ge en liten uppfattning om hur pass enormt Pando är: dess totala vikt uppskattas till runt 6,000 ton. Pando är, kort sagt, ett enormt träd, även om enskilda skotten bara är av ”normal” trädstorlek.

Pandos storlek och ålder blir än mer imponerande med tanke på att det område där den växer regelbundet utsätts för skogsbränder. Det gör att det är lätt att tro att ett jätteträd som Pando skulle få svårt att utvecklas, men det är faktiskt tvärtom. Pandos enorma rotsystem har inga problem med att överleva en skogsbrand, för att sedan när den är över skjuta upp med nya skott. Men skogsbränderna får den effekten att andra träd och annan växtlighet aldrig får en riktig chans att etablera sig, och därmed konkurrera ut Pando, något som annars är vanligt och gör att de flesta amerikanska Aspar aldrig blir så här enorma.


Dags att möblera balkongen

Balkongen i den nya lägenheten ska mest användas till odling av olika de slag, men självklart vill jag också kunna sitta där och njuta. Och för det kommer det att behövas lite utemöbler. Lyckligtvis är det en rätt stor balkong, så det ska inte behöva kännas trångt, om jag inte går till överdrift med odlandet vill säga. Vilket det finns en överhängande risk för, men det får vara som det vill med den saken. Det löser sig alltid på något sätt.

Men det innebär också att jag förutom krukor och blomlådor också kommer att behöva köpa en del nya utemöbler: först och främst då ett par bekväma stolar och ett bord. Här måste jag säga att jag haft lite tur, för när jag började söka runt på nätet så hittade jag en sajt som just nu har rea på utemöbler. Såvitt jag kan se så är dessa utemöbler också av rätt hög kvalitet – robusta och hållbara. Om de sedan också är bekväma återstår att se; men det verkar lovande. Priset var också definitivt det rätt. Jag skulle nog ha sett det som fynd även utan reapriset.

Jag har tidigare skrivit att den stora balkongen var ett viktigt skäl till att jag valde den lägenhet jag valde, och för varje dag känner jag mig allt säkrare på att jag gjorde rätt. De två utefåtöljer och det utebord jag just köpt gör att jag känner mig än säkrare på det. Allting verkar gå helt min väg just nu, och det är bara att hoppas att det håller i sig.


Odödlighet – inte omöjligt

Det finns många som önskar att de vore odödliga. Något som kanske verkar attraktivt, men tänker man på det lite mer noggrant så är frågan om det inte egentligen är mer skräckinjagande. Men odödlighet är långt ifrån omöjligt i naturen, och det finns både växter och djur som – rent teoretiskt – är odödliga.

Men odödlighet kan vara svårt att definiera. Ofta brukar det hävdas att växter som förökar sig genom kloning är odödliga, eftersom varje ny växt är identisk med föregående. Där kan det också vara svårt att avgöra om en växt dör eller inte: delar av växten dör definitivt men helheten lever vidare. För en lekman kan denna form av odödlighet verka som fusk, och är inte vad som vanligtvis avses. Det gör att det är tveksamt om någon växt verkligen kan kvalificera sig för att kallas odödlig. Däremot finns det djur som, verkar det som, faktiskt är odödliga. Om de inte blir uppätna eller drabbas av en sjukdom, så verkar det som om de kan leva för evigt.

Det gäller i huvudsak mycket små djur, men med ett stort undantag: hummern. Så vitt vi kan avgöra så åldras inte humrar som de flesta andra djur. När de blivit vuxna så stannar deras åldringsprocess, även om de fortsätter att växa i storlek. Men det finns ingenting som tyder på att de någonsin skulle dö av ålderdom. Detta låter som grunden för en skräckfilm: en flera tusen år gammal hummer som växt och väst till skräckinjagande proportioner. Men det verkar som om detta faktiskt är möjligt i teorin.


Äntligen en balkong!

utemöbler

Något liknande dessa kanske?

För att vara så intresserad av växter som jag är är det inte lite förvånande att jag under större delen av mitt vuxna liv bott i lägenheter utan balkong. Att jag har en hel del spännande växter hemma är inte så konstigt, även om många tycker att en del av mina val är lite underliga, typ ”den där växten ser inte speciellt fin ut”. Men för mig så betyder inte utseendet allt, eller ens mycket, när det gäller växter. Jag är mer intresserad av dem om de har olika spännande och intressanta egenskaper, egenskaper som inte alltid är uppenbara för lekmän, som är oändligt fascinerande.

Att jag nu flyttar till en lägenhet som är mindre, men med en balkong innebär att jag kommer att kunna skaffa flera olika växter som trivs utomhus, men är svåra eller omöjliga att hålla inne. Vad det kommer att bli vet jag inte riktigt ännu, men att möjligheterna utökats mycket är klart. Faktum är att det blev just den lägenhet det blev är att den hade en balkong. Det var i princip ett av mina enda riktiga krav inför flytten – balkong eller ingenting. Det mesta andra kunde jag tänka mig att kompromissa kring, men balkong (eller uteplats) var ett krav, och då gärna en riktigt stor balkong, vilket det också blev.

Måste även börja fundera över möbler ute på balkongen, så att man kan sitta bland växterna och njuta ibland också.

När jag väl installerat mig i min nya lägenhet ska jag självklart redovisa vilka plantor jag har på balkongen, och varför det blev just dessa. Men först måste jag bli klar med flyttandet.


Grunden: Carl von Linné

linneVäxter och Sverige är intimt sammanknippade. Det är i själva verket Sverige som ligger till grunden för modern botanik tack vare Carl von Linné, den störste svenske vetenskapsmannen någonsin. Men inte bara botanik, utan även zoologi och biologi som helhet har Carl von Linné att tacka för så mycket att det är svårt att begripa idag. Vad Isaac Newton var för fysik var Linné för biologi. Vid ett hastigt påseende kan det verka lite överdrivet. Allt han gjorde var ju att ge namn åt och klassificera växter. Eller…?

Men det är faktiskt något som är extremt mycket mer komplicerat än de flesta förstår. Att klassificera växter innebär att mån måste kunna särskilja dem åt på olika sätt, och detta är långt mer avancerat än det verkar. Det krävs djup kunskap och förståelse för växter för att kunna göra det. Linnés system har också överlevt nästan oförändrat ända fram till våra dagar. Visst, det har finslipats, men det är ändå i princip vad vi fortfarande använder oss av. Utan Linné ingen modern biologi helt enkelt.

På flera sätt hade Linné den perfekta uppsättningen egenskaper som en vetenskapsman måste ha. För det första var han mycket nyfiken på sin omvärld. För det andra var han mycket öppen, och utgick inte från att han hade svaren redan innan han ens ställt frågorna. Och för det tredje hade han en enorm energi, något som man definitivt måste ha som vetenskapsman. Han var en föregångare på många olika sätt, och det är inte konstigt att han har den status han har idag.